Flytten hit till Stockholm har varit mycket jobbig för mig och inneburit mycket tårar och tvivel. Jag kämpar fortfarande med att acceptera att det faktiskt är den här vägen jag valt att gå och då får jag göra det. Det är väl det också, att jag inte har så mycket val heller. Om jag ska hoppa av nu måste jag antingen bli dödssjuk eller punga ut med dom 50 tusen som utbildningen faktiskt kostar. Ni ser ju själva, inget av alternativen låter särskilt lockande. Det är bara att bita ihop!

Frågor jag ställer mig själv varje dag:
- Varför gör jag det här?
- Är det värt det?
- Kommer jag sitta där om ett år och ångra mig?
- Vad ska jag göra med mitt liv?

Saker jag försöker intala mig själv varje dag:
- Det kommer bli bra
- En erfarenhet rikare i alla fall
- Var stark
- Låt inte tvivel ta över
- Håll ut!

Tack för att ni lyssnade!
Nu ska jag ta och göra mig iordning och sätta mig i soffan, klockan 8 blir det Idol :)

Ha det bäst och kom ihåg-
Du klarar av precis vad som helst, bara hjärtat är med!

Du finns i våra tankar och hjärtan!! Du ska se att det blir bra....Du är modig!! Älskar dig!! mamma

Hej Fiah! :D Läser din blogg med jämna mellanrum som du förstår, och jag tänkte bara säga att jag tror du vet vad du gett dig in på. Även om du inte gjort det så SKIT SAMMA! Utmaningar är roliga och ger själen en chans att utvecklas!



Och ja, varför gör du det där? Varför väljer jag att ta höger istället för vänster? Varför finns paprika i så många färger? Ingen vet! För att höger leder ner till jobbet iförsig, och paprikorna vet jag faktiskt inte.. Men jag klagar inte :D



Värt det är det definitivt, ovärt är det att försöka DRA ut en kartongbit som sitter som satan i en balpress när allt man behöver göra är att köra den på samma ställe igen.

Om du kommer ångra det vet du inte, kanske, kanske inte. Ingen idé att börja fundera på det nu, för det kan du omöjligt veta :)

Vad du ska göra med ditt liv kan jag inte svara på, men hur många tjugoåringar vet det? Hur många ändrar sig?



Alla känner sig osäkra ibland, och vissa dagar går bättre än andra. Men vafan, man lever bara en gång! :)



kram!